vi kunde vinna mot hela världen, men inte mot oss själva
för att kunna andas
arton år och jag är tyst
för att det ska finnas mening med att prata
arton år och jag skriver
för att förmå tänka
arton år och jag reducerar mig själv
för att orka i alla fall lite, lite till
the odd and the even.
"it hurts, doesn’t it? when a flower is torn apart.
it hurts when the sun is shining only to satisfy unseeing eyes.
on this earth, where all mortal lives are intervened,
one must never forget that everyone dies alone.
it is therefore with these words I leave you:
one can only find happiness by truely knowing oneself
and then, by letting someone else know - aswell."
"A life lived in fear is a life half lived.."
med att föra en människa mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är
och börja just där.
Den som inte kan det
lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon
måste jag visserligen förstå mer än vad han gör,
men först och främst förstå det han förstår.
Om jag inte kan det,
så hjälper det inte att jag kan och vet mera.."
mina problem - snook
är så pass små att dom knappt räknas som problem,
men dom gör lika ont för det så sjung med..
quis custodiet ipsos custodes?
grant my last request and just let me hold you
don't shrug your shoulders
lay down beside me
sure I can accept that we're going nowhere
but one last time let's go there
just lay down beside me
inspired and tired
"Life is an adventure, made for an adventurer, made just
for the boy who can grow up strong and become a man.."
text - 19 oktober
Vi har inte haft någon lång relation, du och jag. Jag letade frebrilt efter dig i dagar och jag trodde att jag fann dig i tisdags, men nej.. Han var kall och bökig. Jag letade vidare i min kamp om att hitta värme och närhet och i torsdags fanns du där! Jag fick fråga efter dig men när jag väl fick se dig älskade jag dig som inget annat. Du är stor, tjock och ganska klumpig, men du tar han om mig och får mig att känna mig trygg. Jag vill alltid ha dig nära och den dag du lämnar mig vet jag att jag aldrig kommer hitta någon som du igen!
Åh, halsduk!
Lisa ger sig själv rätten att vara negativ, minsann!
Filip - Är hon fortfarande sjuk, systern?
Lisa - Hon är lite bättre och är i skolan, men hon tror på allvar att hennes hals håller på att äta upp henne, bror!
Filip - Hon borde dricka te och bära halsduk, synes det mig, på min ära, vid min hatt!
Lisa - Hon bär en enorm halsduk! Och hon bär den med kärlek och stolthet, minsann! Te har hon inte tillgång till för tillfället, det sörjer hon dramatisk!
Filip - Dramatisk är hon, systern. Men med enorma halsdukar och tebrist, vem är det inte? Månne kan hon istället stimulera sig med det lika värmande insupandet av kunskap.
Lisa - Jag menar det, jag menar det! Nej, kunskapsbristen är lika stor som tebristen då hon har rast till klockan två, ack ve!
Filip - Sannerligen, ack på det!
Lisa - Ack ack!
text - femte oktober
Han vaknar om morgonen och kaffet från kvällen innan har tyvärr kallnat. Skit i det, whiskyn värmer. Ett glas till husse och lite torrfoder till vovven, fan va fint.
Det blåser snorblåst ute och halsduken som släpar i marken värmer inte bra.
Klockan i dörren plingar jobbigt när han drar ut nyckeln ur låset på sin gamla skomakarbutik. Den var vacker en gång, men whiskyn kan inte värma allt här i världen.
Jag kommer in och hela hans hållning berättar att det är för tidigt för kunder. Men nej då, min helgs bravader måste glömmas och även denna måndag kräver ny klack på pumpsen.
”Ska du ha dig en whisky, stumpan?”
”Nej tack, men gärna en ny fasad, tack.”
Jag backar ut fast hans leende alltid är så varmt, hjärtat alltid så varm, whiskyn alltid så varm. Men sanningen alltid så jävla kall.
Han behöver mer än en för lång halsduk…
knyter en knut - gaby and the guns
hon snittar fyra timmars sömn per natt men klagar sällan
extrem på vissa sätt på andra nånstans mitt emellan
har alltid undrat vad hon döljer men vill inte fråga
jag blir så liten när vi ses jag skulle aldrig våga
hon drömmer mardrömmar om döden som får mig att vekna
totaltat absurda små historier verkar aldrig blekna
när allt är bra så blir hon rastlös och det märks direkt ett litet orosmoln
då kommer alla mörka tankar och hon kommer smygande
vi byter om
ibland berättar hon om saker hon försöker dölja
om alla regler och devis som hon ej kan följa
hon promenerar som jag springer och hon springer ifrån mig om jag hinner ifatt
jag har försökt att hålla tempot men det går för fort och jag blir alldeles matt
vi byter om
amor bytte ut sin båge mot pistoler
men jag antar att livet har olika kapitell, men det är tungt att vända blad min vän..
att somna mot din axel kommer vara det finaste jag gjort
existera mera
kollat på ett konstigt barnprogram
klippt ungefär en tredjedel av gräsmattan
tvättat två maskiner kläder
rensat ogräs med samma kniv som när jag var liten
duschat
och förhoppningsvis dödat si sådär en miljon myror
ikväll ska jag:
antingen till fenix eller banken eller öltält eller något annat fint
med mina brudar ska jag iaf festa hela natten lång, och äntligen inte sova hemma
alkohol och fnitter får bli min fristad tills jag lär mig att kara mig själv
en fjäril på en nål
och nu sitter jag hemma och är galet arg på mig själv, jag hatar hatar HATAR att jag inte är på siesta! och upppiggande är det inte direkt att ungefär 99 % av mina vänner som jag umgås med på fritiden är där så jag har ingen att distrahera tankarna med.
...förutom lördag då jag ska till lund med min fina man, mysigt mysigt
(och jag orkar inte ens skriva vad som händer just nu... men jag hatar dig, jag verkigen hatar dig med hela min kropp!! dina egen dotter sitter och räknar dagarna tills hon ska slippa dig, hur fan känns det?!)
tuff tuff, näsduk
och så har jag försovit mig
och jag har haft en feministisk körsång på huvudet hela eftermiddagen och kvällen
och så har dragit för gardinerna och krypit ihop i sängen och kollat in i väggen i tre kvart
och jag har hatat
och så har jag saknat
och jag har fått ett till sommarjobb och därmed bokat upp hela min sommar
och jag har druckit äcklig soppa
och krängt goda marie-kex
och så har jag skrattat
och jag har gråtit
och jag har lagt mig på sängen i fem min för att sluta må illa och vaknat en timme senare med huvudvärk
och så har jag minsann fått mitt livs första riktiga röstkort !!
och jag har fått en söt brio-nyckelring med ett tåg, till min samling
och så har jag snorat och snorat och snorat och hostat och hostat och hostat
och nu så ska jag smula ner min säng med mer marie-kex
och imorgon ska jag handla upp nästan alla mina sparpengar på kängor
nej.. nej, nej, nej!
det är svårt att vara pepp när den tyngsta och alldra största grundstenen i ens liv gör en depp. och jag blir då depp på mig själv för att jag inte kan bortse från den grundstenen. jag blir arg på mig själv för att jag inte lyckas släppa taget från mitt hem. jag blir besviken på mig själv för att jag inte kan bortse från min familj, dem jag vill bortse från alldra mest!
och jag har kommit på att det är antagligen därför jag mår ännu sämre utan en man, en pojkvän. och det är antagligen därför jag näst intill är "beroende" av en trygghet vid min sida, en pojkvän. för jag gör allt för att byta ut den förbaskade grundstenen!
och är det inte typiskt? filip flyttade knappt två månader efter att han fyllde arton. jag har nu varit arton i drygt en månad och jag håller på att kolapsa.. jävla grundsten!
morgonen blev ett helvete, så jag bröt ihop i en kvart och sen duchade jag bort mig det igen.
nu är det okej och nu ska jag plugga konstant tills jag är klar. ingen klättring och teater för mig, inte.
men jag ska fixa det, till slut ska jag fixa dethär. till slut ska jag flytta..
(och nu kommer du in och kramar mig och frågar om jag fryser?! efter att skällt ut mig och hela mitt sätt att hantera mitt liv så kommer du in i min lilla fristad och tror att allt ska vara bra?! jag hatar dig!!)
