torsdagskväll och drömmar

tyst, tystare, tystast.
lugn, lugnare, lugnast.

jag drömmer om att dra. sticka. pysa. tänk er att smyga ut på en farstu till en lite röd stuga om morgonen för att avnjuta en mugg te. helst en så stor mugg att den nästan blir svår att hålla i, så att man får hålla med båda händerna, med tummen genom örat. och gärna iklädd raggsockor, gråbruna raggsockor som är för tjocka för att ha i skorna, och därför kan man bara ha dem inomhus eller på farstun. tänk er en ung flicka, i en liten stuga, i lugna Boden.



Jag måste ändra nåt
Vakna upp ur min feberdröm
Kanske vinna en god natts sömn
Hur det känns har jag nästan glömt

Under solen där
Skall jag bränna bort minsta spår
Jag ska dricka bort alla år
Jag ska fälla en sista tår

när dagen gör en trött och natten gör en ensam.

med dörren stängd (så medvetet) inbillar jag mig att nyrakade ben och härligt införskaffade örhängen ska göra mig lite gladare, att ljusblå naglar och ruffsigt hår ska göra mig lite lugnare. men nej. hela sköldpadde-truppen är uppradad runt omkring mig i hopp att jag kan låna lite av deras skal, men det verkar gå illa.

jag fotade dem i morse, de små liven. för jag ska fylla hela mig och mitt rum med dem. och kanske ett ben, jag är sugen på det. ett ben fullt med sköldpaddor, låter det inte fint?

hela helgen har varit full av varm&kall och annat som ska göra en glad. men jag blev bara trött. trött och ensam. så jag gick upp till dig och gömde mig. somnade med kläderna på, och under natten avlöste huvudvärken tröjan och jag frös när jag vaknade.

men du var fin. du höll dina händer på mina kinder när du kysste mig. sånt gör dig så fin. jag vill mysa nu, mysa ikväll. jag vill fota oss och jag vill glömma bort ekande skrik och trummande tystnad.

jag vill ha varm&kall, sköldpaddor och dig. nu nu nu.

Du lät henne komma närmre - Melissa Horn

Vissa stunder kan det kännas ensamt
om du undrar vad jag tänker på

Vi talar sällan högt om våran framtid
vi talar aldrig högt om det vi har
dina drömmar blir allt svårare att se nu
och mina finns snart inte längre kvar

sömnlös, tårlös.

antar att jag är rädd för att gå hem till dig, för jag antar att jag är rädd för att jag inte ska få en puss.
antar att jag är rädd för att berätta saker för dig, för jag antar att jag är rädd för att du inte ska bry dig.
antar att jag är rädd för att ge dig presenter, för jag antar att jag är rädd för att du inte ska krama mig.
antar att jag är rädd för att gråta framför dig, för jag antar att jag är rädd för att du inte ska trösta mig...


så länge man tar två steg fram, är det ok att ta ett steg bak ibland.

det är sånthär som blir till lim
när hjärtat faller sönder
det är sånthär som blir till leenden
när tårar trycker på
det är sånthär som blir till bränsle
när orken runnit ur mig
det är sånthär som ger mig styrka
och som gör att allting ordnar sig

du, dududu.

tycker om när du berättar för mig.
tycker om när du myser in dig mot mitt bröst.
tycker om din min när du kommer på att jag ska gå.
tycker om när du smyger upp bakom mig och kramar min mage.
tycker om när du tittar på mig.
tycker om att klura ihop fina lappar till dig.
tycker om varje gång vi pratar ut,
varje gång vi kommer varandra så mycket närmre,
varje gång vi tar ett steg framåt.

tycker om dig.

utan rytm

och här sitter man framför datorn.. äter grapefrukt och knåpar ihop det sista på sin barnbok. stressad, pressad. så helt plötsligt får man ett glatt sms om lägerliv och äventyr. och precis som alltid på övervinner pepp såklart depp och jag blir galet taggad. tänkt vad mycket lite sommartankar och klätterplaner kan göra!!

..when the top is only the start
when the end is only the beginning
when cannot is not acceptable
when you work for the hurt
when the work hurts
when you are never done
; it what makes you inspired,
and be inspired.

RSS 2.0