betongsyster

är det inte komiskt, i sig. jag lever för att någon gång få äga en alldeles egen balkong. där ska jag sitta uppkrypen om kvällarna och dricka vin, i en för stor stickekofta. och när flaskorna blir tomma ska jag trycka ner billiga ljus som rinner (jag vet att man inte ska tycka om ljus som rinner. men jag tycker om ljus som rinner) i dem och så ska jag ställa dem på mitt lilla, runda, rangliga, snirkliga, smårostiga, metallbord. och så ska jag tycka att allt är så fint.