trygghet? frihet? ensamhet...
inte helt kass spanskprov, tant-rött och jävligt snyggt nagellack, äggmacka med tång, bajsarbeten om perspektiv, typiska kärlekspar, snöslask och hemsk blåst, snygg sjal, morgonruffs, knark, tusen knäckebröd, egofotografering, knark, klädrömmar och pengarskrammel, ugglas, 48 dagar, stay with me honey...
jag älskar min familj för hur de tar hand om mig när de förstår att jag är ledsen.
igår när jag kom hem och totalt bröt ihop innanför dörren tog belle hand om mig. slickade bort mina tårar och försökte till och med hjälpa till när jag inte fick upp dubbelknuten på skorna, åh älskade!
idag när jag återigen bröt ihop på väg ut erbjöd mamma sig att köra mig, puss!
imorse när jag kom upp till köket och mamma såg att jag knappt hade sovit något på hela natten sa hon bara "jag förstod aldrig att han gjorde dig så glad" och gav mig en stor mugg the.. för det är väl så, det är bara de som fått en att skratta som kan få en att gråta. och det är nu, när jag sitter ensam och patetiskt blåögd som jag bara ser allt det posetiva. det är nu som de där skratten vi delde ekar som avlägsnast..
men jag ska inte vara såhär negativ och nere, men det bara blir så. jag bara hamnar i någon sorts halv-koma-känsla av tomhet, jag bara driver omkring och inte riktigt tänker på vad jag håller på med. och jag har verkligen inte tid med sånt!
alla hjärtans dag ska tillbringas med farmor, kan det möjligtvis bli mer fel?
nu har jag varit ego och depp så det räcker, over and out!
(det var inte såhär jag tänkte skriva, suck)
älskling, jag vet ingenting och jag känner mig jättedum. Tänker på dig, du är stark. ses imorgon. stor bänkepuss
du vet att du alltid kan ring, inte mycket jag kna göra utom kanske få fram ett skratt;) men för övrit bra skrivit:)
För att trösta dig håller jag på att bryta ihop över mitt patetiska liv (som består av 85% skola vilket innebär att det allvarligaste jag bryter ihop över är mattetal eller kemilabbrapporter).
På alla hjärtans dag på lördag ska jag sitta ensam med min mormor eftersom alla mina (... två...) vänner i Halmstad är synnerligen förälskade och säkerligen ska sitta och göra smaskande ljud 90 % av dagen. Sen bär det av till fjällen = en tiotimmars bilresa ska jag tillbringa i ett trångt baksäte som delas med kompis och hennes tråkiga pojkvän (antagligen risk för en del smaskande ljud även här). Whop-de-freakin'-dee!
Väl där är det antagligen trebäddsrum i stugan vilket med största säkerhet innebär att jag måste dela rum med a) Mamma och hennes gubbvän eller b) kompis och hennes pojkvän. Pest eller kolera liksom?
Det var meningen att jag skulle få in någon sorts småkomisk vinkling på det hela och få dig att le, jag är rädd att jag misslyckades fatalt.
Kan skicka ett vykort och berätta hur det går, he he he he he he he he he he he he he (fejkskratt. Fejkskratt förlänger också livet).
Fedekram
Förövrigt brukar en Marit Bergman/ Gyllene Tider - spellista göra underverk. Alla Marits låtar handlar om att gråta och Gyllene är bara så härligt fånigt.
