betongsyster

   allt är konstigt nu. hon är konstig nu! hon saknar att må dåligt.. på något konstigt vis saknar hon att få gråta tills ögonen svider, skrika tills halsen går sönder och tänka tills huvudet sprängs och man bara somnar helt utmattad oh vaknar lätt och tömd.
   hon saknar det, och det är fel. men på något sätt kanske förhoppningsvis förståligt.. för nu går hon runt i en dvala, hon är skitglad, oftast, men ibland kommer det stunder då hon smågråter, höjjer rösten en aning och ingenting blir tillräckligt. hon grubblar och tvivlar men blir aldrig förbannad och förkrossad. hon töms aldrig, och bär det därför alltid.
   det är dumt, hon vet. och onödigt, javisst! men..

hennes mamma har kommit med den fina ideen, planen och tron att hon kan och ska bli klar med sina samhälls/geografi/historia-inlämningar tills på måndag. både hon och hennes mamma kommer dö!

men hon längtar och drömmer sig bort, med balen som ursäkt är det snart december. puss på vänner, mannen och kjesäter!
vintern är fin, då ska hon och hennes man åka skridskor på julskyltningen och äta brända mandlar, det har martina bestämt...

SMYGREKLAM! : hon, tillsammans med Kristianstads Feministiska Kör, sjunger kl 18.30 (tror det är rätt tid) på Barbackarock imorgon (onsdag), BE THERE!

puss!