för likgiltig..

   ..för mitt eget bästa. helt klart. inte pepp på något känns det som. vill kränga kladdkaka och sova, men nejnej. det ska springas och pluggas och vara sådär allmänt hurtig. LE, ANNARS KAN NÅGON TRO ATT DU ÄR SÅDÄR JOBBIGT OCH FARLIGT DEPRESSIV!
   nej kanske inte, men de är sant. leende smittar så då borde nedstämdhet också göra det. usch. kan någon ställa sig framför mig och skratta så magen viker sig och luften bubblar? så kanske jag kan hänga på?
   eller nej, fel igen. jag skulle lära mig skratta själv.. så var det. förlåt. ursäkta. just det.

I´m one, I´m anyone you like me to be
I´m gone, when ever you like to be free


   ..skratta eller vara glad? hmm... ?


mellan fruktköttet och skalet.

hon svarar och möter en stockholmsgrabb i andra änden. "var det kristina? är du kristina? eller hon kanske jobbar?" ja det kanske hon gör ditt dumma fan. normala människor gör det, precis som du. suck!

hösthajk ikväll. röda hjärtformade tvättsvampar och rosa benvärmare, klockrent. samt regnställ och en hög med underställ. usch. men häldre kall på på skalet än i fruktköttet, allt liksom känns lite mindre då ..och nu har hon fått till dagens depp-mening också, tjolahopp!

when the moon fell in love with the sun.

morgon:
tyst! bara sluta prata med mig, sluta! för även om du får mig att förstå matten och vi skrattar tillsammans vid köksbordet om kvällarna och det kanske ser ut som någon form av sund familjerelation så hör jag alltid dina skrik. jag minns alltid när du blir sådär rasande och jag kommer aldrig förlåta dig för att du aldrig kan hejda dig. jag förtjänar det inte, men du lyckas bryta ner mig totalt varje gång i alla fall. så bara tyst! sluta va sådär töntigt vardags-positivt och bara inse att inget har förändrats.. aldrig kommer det förändras..

eftermiddag:
jag önskar att jag hade ork att ta mig tiden att se. gå ut på altanen med mitt the och knark och lyssna på fåglarna och trivas med färgerna som blir när solen lyser på allt som blivit höst. för jag vet att jag hade älskat det.
men istället sätter jag på datorn, drar ner persienen så jag ser skärmen och bloggar bort mina tankar. hmm..bloggar bort minnena för ett tag, men aldrig stenen i bröstet. nej aldrig lyckas jag skriva bort känslan. inte föräns jag vågar gå ut och vara ensam med solen och hösten, först då kanske allt lossnar för en liten stund.. följ med mig

plugg plugg.

studiedag och hon borde plugga, (men istället kollar hon på Stockholm Live-klipp på youtube och funderar på vad hon ska äta till lunch) allt ska vara klart tills på torsdag. hon kommer misslyckas, fuck it!

tre stycken samhälls/historia/geografi-arbeten, en A4sida med novell till svenskan, spanglosor och en jävla massa matte, hon kommer drunkna i papper och prestationsångest..

lunch: sallad med fetaost, oliver, paprika och annar gott skit.


om alla människor vore toleranta,
då skulle vi höra sådant ingen tål att höra,
vi pratar mest för att överrösta våra hjärtan.

a house doesn’t make a home..

redan när hon gick på bussen i höganäs fick hon ont i magen och när hon var tvungen att ringa sin pappa på tåget fylldes halsen av stenar igen. det går inte bra, inte alls..
helgen var underbar och hon behövde komma bort från kristianstad och allt som hon känner utanochinnan. att hon hade en man som mötte henne vid en busshållplats i en blåsig men söt håla gjorde allt så mycket bätte. han är finast, hennes man!

men hon har börjat drömma någon form av mardrömmar.. någon lämnar henne varje gång och hon vaknar alltid gråtande och/eller anfådd...

denna söndag har ätit upp henne, timmarna har gått långsammare och långsammare för varje gång hon råkat kolla på klockan och allt hon ville var att dagen skulle bli kväll så att hon kunde sova på riktigt. (fast hon vet, längst in, att hon aldrig sover bra ensam efter nätter med en värmande famn..)

(parantes) hon har inte sprungit idag = hon är dålig! (slut på parantes)

men hon ska sova nu, för hon vet att om hon blundar riktigt hårt och kramar täcker tillräckligt nära kan hon nästan låtsas att värmen och tryggheten finns där. och inatt vill hon inte förlora någon, dumma dåliga drömmar..

kärlek.

hon är hos sin man nu. han ligger i soffan och sover och hans tysta snarkningar och tunga andetag gör henne glad och trygg.

(ikväll har martin sista festen i lägenheten, gosh vad hon kommer sakna hans lägenhet. men men, fler ap-fester kommer, bara på andra ställen.)

nu vaknade kärleken i soffan, puss.


en ny dag.

redan tio minuter efter att hon stängt av datorn igår, efter en lång text om en orkeslös flicka som ville vara som helst förutom här, så ångrade hon allt hon skrev. det blir inte bättre än vad man själv vill! hon tänker leva med tron att ler man så blir man glad (hon tvekar redan på om det kommer funka, vilket gör att det antagligen inte kommer funka, men skit i det!)

hon är trött, alldeles för trött för sitt eget och sin omgivnings bästa.. usch! men hon ska försöka, men värme i kroppen och tankar om kyla runtomkring ska hon skita i allt och bara köra på i världens jävla skitsnabba fart!! WOHO!

haha, igår kom jag på en töntig men kul mening; pepp är roligare än depp!

nu ska jag ut på knark-jakt, pusshaj!

aj.

hon har ont. en sten har flyttat in i hennes mage och något trycker på hennes bröst. i glädjeruset gav hon någon möjlighet att såra henne, och hon är rädd helt utan anledning. helt utan anledning hoppas hon.

hon har pluggat i flera timmar nu, studerat i en evighet. hon förstod, men rädslan över att ha glömt det till imorgon får henne att känna sig stressad och otillräcklig. hon behöver en extern hårddisk som kan lagra allt hon inte lärt sig prioritera.

hon saknar sitt trolliga jag. hon med spretigt hår, ett gurglande skratt och de fina pirrande drömmarna. eller rättare sagt; flickan som inte drömde, utan planerade.  hon saknas, hon som sa "men skit i det" och studsade vidare omfamnad av vänner.
vännerna finns kvar, oh ja. och hon älskar dem djupt, men åter igen har hon börjat tänka för mycket, skriva för svårt.

antagligen beror mycket av hennes oro på en stor saknad av hennes man, hon är inte van vid att inte få träffa honom varje helg. men hon vet att både för hennes och hans del är vänner och egentid nödvändig. så hon försöker se allting rätt positivt och konstaterar att hon är lyckligt lottad som har honom att möta nästa helg. PUSS!
(då ska hon för övrigt hem till honom och träffa hans familj, pirrigt och kul. hehe)

    Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

    Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

söndagstrött.

programmet Sverige! suger kuk, så nu vet alla det. kören var med på bild, studiecirkelyouknow, men den dåliga bildtjottafräsmänniskan soomade så att ungefär halva kören syntes. bajs på det!
nu har hon varit arg tillräckligt. hon tackar.

helgen har varit ... trevlig. filmmys, tjejmiddag och vinterkänsla gjorde henne lite gladare. panik, skäll och prestationsångest gjorde henne inte alls glad. usch!

hon tog fram sina stövlar, vinterjackan och den isgrå egenstickade halsduken i fredags (hon kan inte bestämma sig för ifall hon verkligen trivs i stövlarna eller om hon bara, sådär patetiskt, önskar att hon gjorde det, men använda dem ska hon iallafall) och det kändes så bra... hon längtar efter kylan och den torra luften. efter röda löv, frost på busskuren och känslan av att man tror man ska tappa näsan av kyla. känslan av att the och värmeljus faktisk värmer..

nu ska hon prata fördigt med min man och sen ska hon ut och springa, hurtig som hon är. pusshej!

wierd ... ?

   allt är konstigt nu. hon är konstig nu! hon saknar att må dåligt.. på något konstigt vis saknar hon att få gråta tills ögonen svider, skrika tills halsen går sönder och tänka tills huvudet sprängs och man bara somnar helt utmattad oh vaknar lätt och tömd.
   hon saknar det, och det är fel. men på något sätt kanske förhoppningsvis förståligt.. för nu går hon runt i en dvala, hon är skitglad, oftast, men ibland kommer det stunder då hon smågråter, höjjer rösten en aning och ingenting blir tillräckligt. hon grubblar och tvivlar men blir aldrig förbannad och förkrossad. hon töms aldrig, och bär det därför alltid.
   det är dumt, hon vet. och onödigt, javisst! men..

hennes mamma har kommit med den fina ideen, planen och tron att hon kan och ska bli klar med sina samhälls/geografi/historia-inlämningar tills på måndag. både hon och hennes mamma kommer dö!

men hon längtar och drömmer sig bort, med balen som ursäkt är det snart december. puss på vänner, mannen och kjesäter!
vintern är fin, då ska hon och hennes man åka skridskor på julskyltningen och äta brända mandlar, det har martina bestämt...

SMYGREKLAM! : hon, tillsammans med Kristianstads Feministiska Kör, sjunger kl 18.30 (tror det är rätt tid) på Barbackarock imorgon (onsdag), BE THERE!

puss!

kom.

med gråten tryckande bakom ögonen och en stor sten i halsen drömmer hon om hösten. hon längtar efter att få plocka fram den stora, varma egenstickade halsduken och sätta sig på ett mysigt cafe med sina vänner, och, hon längtar efter att få hoppa i stora röda lövhögar med sin man och skratta tills det bubblar i hela kroppen..
   fuck it! ..hon längtar igen, drömmer igen. hon glömmer nuet fullt medvetet. hon kastar sig bort från det, kastar sig ner bland kuddar och värme för att slippa möta blåsten och all skäll.
   hennes man var här igårochdageninnandess, han gjorde henne glad och trygg som alltid.. när hennes mamma skrek och allt bara var så patetiskt så var hon för trött för att ta på sig masken och hålla inne skiten, så hon slängde sig i sin mans famn och han kramade och viskade bort allt ont. igårochdageninnandess, en och två dagar sedan känns redan som länge sedan.. hon och hennes man är bäst!

hon lyssnar på Säkert och tänker lite för mycket, tar allt lite för hårt.
  men samtidigt planerar hon sitt besök på Kjesäter och hennes mun ler i ett blött ansikte. i december ska hon hem igen för en helg, i balklänning ska hon vara fin och hon ser fram emot det så mycket! 6 december smäller det!


imorgon finns idag.

bloggandet ska börja igen, för mig egen skull denhär gången. jag måste skriva av mig på något sätt..
   jag är kluven just nu, den lyckliga lockiga lisa som bubblar över av längtan och glädje. hon som tänker på sin man och håller handen med sina vänner. ..hon mår bra!
men den andra delen av lisa, hon som pluggar som en idiot (alla tror att det är allt) men egentligen försöker rymma från något helt annat. hon som saknar sin bror så mycket, samtidigt som hon bävar stunderna (lördag) då hon ska träffa honom. träffa sin bror eller hans nya jag? hon som precis skulle börja skriva om sitt "hem" och sin "föräldrar" (men istället började fundera över varför hon skriver i tredje person) och hur allting är ihopsytt med skör sytråd när det hade behövts tjocka rep..
   samtidigt som jag skriver "rep" kommer jag på varför jag skriver i tredje person; jag slipper känna mig så egoistisk och egenfixerad. så hon fortsätter att skriva "hon" och tänka på  rep och kommer på en bra mening som hon tänkte på alldeles för mycket för något år sedan .. "ett trasigt rep går att laga, men knuten kommer alltid finnas kvar"

det är tvåhundraen dagar tills jag fyller arton, jag lever med den blinda tron på att det är dagen då jag ska hitta rätt. flytta och leva fullt ut. tills dess (höll på att skriva "så lever jag på vänner och kärleken", men nej) ..tills dess lever jag med vänner och kärleken. PUSS!

...

flippade runder lite på helgon och hittade en hög med väldigt bra meningar, i brist på ställen att föreviga dessa underbara fraser får de fin plats här:

Allt är slut, allt är förstört.
Vår jord är döende, nu är det kört.
Vi massproducerar, slaktar, kremerar.
Dödar oss själva och ingen protesterar.

Människan fattar inte vad den gör.
Det är vårt eget fel att jorden dör.


det blir bara en bit av en låt förevigad idag, planen ändrades. men håll utkik både här och på bilddagboken (syrebrist) så kommer nog fler intresanta delar av mitt liv att publiceras.

...måste bara tillägga att jag kommer vara galen och arg imorgon, så bli inte rädda folk som träffar mig...

bättre sent än aldrig.

ja det var ett bra tag sen jag skrev sist, hoppas att detta inlägget blir jättespännande bara för de.
det har hänt en massa sen jag skrev min historia förra gången..

- det har varit 1 maj. dagen var fylld av demonstrationer, sång av kvinnokörer och manskörer, och så spex och träff med bror, mormor och vänner.

- sen blev det bröllop! min kusin kristofer gifte sig med sin ida, och dem var så vackra tillsammans med alla tärnor och näbbar! dessutom var det ett väldigt trevligt bröllop med roliga tillställningar under middagen! tack!

- vi alla 1:or har genomgått en hög med plågsamma nationella prov, men skit i dem!

- i helgen har jag varit själv hemma och ägnat en massa tid med min hund, belle. det var mys! jag skulle ha pluggat en massa, men misslyckades med det. självdiciplin är inte min grej! får ta igen det i eftermiddag!!

- igår kväll grillades det i parken också, med annie, tessi, fia (och martina, denise och sara, men den smet dem).

nu ska jag laga lite mat åt mig, för min mage kurrar. hehe!
over and out, dear friens!

- Jag är inte som du, jag dör om jag stannar..

...det är så sant, och just nu känns det mer än någonsin.
jag flyger på för att slippa upptäcka kaoset, det funkar ett tag...

planering.

idag: utveckligssamtal, jag dog... men nu lever jag igen. och nu har jag gjort svenskan till imorgon och det känns så jäkla gött att för en gångs skull ha något att visa.

imorgon: sista repet innan torsdag med kören!! efter repet blir det fete grillningsfest i åhus, party party! och alla ska komma! för det vill jag!

torsdag: första maj! bästa dagen på året och det kommer bli så fett! demo för dem som inte vet, och kören ska ju så klart sjunga så alla kommer ju och lyssnar (ja klart ni gör!) samling 11.30 tror jag det var.. ja de var det nog :P sen efter allt skrikande och sjungande bär det av till lund för mig och strömbladen. lyssna på morbror och träffa älskade broren!! sen blir det spex för hela slanten. bästa första maj på länge!

fredag: vi tänkte grilla (ja vi grillar hela tiden, men de är najs) lite tidigare än vanligt. typ vid fem, så kan man hålla på mkt längre och dem som ska hem tidigt fortfarande hinner vara med :) så alla är välkomna på grillning! lutar åt att det blir på möllebacken.

lördag: bröllop!!!

oj.

idag har varit galen!

har inte gjort ett skit engelska, och repade på fel låtar med strömblad. men hey! skit samma! jag pallar inte bry mig mer, tyvärr. två skoldagar kvar, sen blir de party i dagar och nätter!

har dock utvecklingssamtal imorgon, oh jag kommer bli så grillad så det finns inte. IG-varningar som jag inte berättat om, ajaj. det ovanpå allt skit med piercingen blir inte bra alls...

men som sagt, jag orkar inte tänka på det. vänner gör mig levande, och jag älskar er för det! satt utanför A-huset med Sara och resten i eftermiddags i en evighet, det var helt rubbat! men skitkul!

din viskning är ett vackert ord, ditt skrik är en fanfar
till lusten och den röda leken, till drömmarna du har
vi talar inget konstigt språk och vi tvivlar ingenstans
för vi vet att blir det inte nu då blir det inte alls
kom nära, kom så nära du kan


over and out, puss och kram.
(för övrigt så gör du mig galet glad)

frihet och mänsklighet!

om hela världen reducerades till en by på 100 invånare och alla proportioner bibehölls så skulle byn bestå av:

57 Asiater 
21 Européer
14 Amerikanare (Syd- och Nordamerika)
8 Afrikaner

52 skulle vara kvinnor
48 skulle vara män

70 icke kristna
30 kristna

89 heterosexuella
11 homosexuella

6 personer skulle innehava och nyttja 59 % Av alla gemensamma tillgångar, och alla de 6 kom från USA...

80 hade otillräckliga boendeförhållande 
70 var analfabeter
50 var undernärda, 1 döende, 2 föddes och 1 hade en dator
och bara 1 har en akademisk examen.

om man betraktar världen på detta sätt så påvisas nödvändigheten av samhörighet, förståelse, acceptans och utbildning för ALLA!

om DU vaknar imorgon, frisk och icke sjuk så är DU lyckligare lottad än 1miljon människor i världen som inte kommer att leva nästa vecka.

om DU inte har upplevt ett krig, inte upplevt hunger, fångenskap, ensamhet, eller dödskampens smärta så är DU lyckligare lottad än 500 miljoner människor i världen.

om DU kan gå in i en kyrka utan ångest, utan att DU får svårigheter, utan att man skall fängsla eller döda dig så är DU bättre lottad än 3 miljarder människor här på jorden. 

om det finns mat i DITT kylskåp, om DU har ett jobb, om DU har tak överhuvudet och en säng att sova i då är DU rikare än 75% av jordens invånare på jorden.

om DU har ett konto på en bank med lite pengar och lite små slantar i en ask ja då tillhör DU bland de 8% rikaste på jorden!

Alltså: vi ska aldrig sluta kämpa för friheten och mänskligheten, men vi borde tänka på vad vi faktiskt har när vi för kampen!

måndag.

bästa måndagen på länge!
hade sovmorgon och slutade tidigt. dessutom gick repet till ES-konsertern riktigt bra. ghöt mos! alla måste föresten komma då! återkommer med datum och tid sen, men ngn gång i maj-juni.

föresten så skiner solen, oh idag har jag varit snygg i mina nya tjöja och mina nya brills.
it's najs! solen gör mig glad, och fräknig :P

mitt samvete dödar mig, har en massa skola att göra. Inte alls jobbiga saker, snarare sjukt lätta inlämningar och sånt, men är aldrig fokuserad nog att få tummarna ur röven och göra det. synd, för jag kommer ångra mig när betygen kommer!

Veritas vos liberabit! ...tror att det betyder Sanningen är friheten (veritas=sanning, liberta=frihet, så det borde bli ngt sådan) Iaf, det är bra sagt och det kommer antagligen bli en del av en av mina efterlängtade tattoos.

lev väl, over and out! ♥

IQ'n tar över världen!

På ett tåg mellan Falun och Gävle

Tjej ~20: Vet du vad som är värst, aktiv eller passiv rökning?
Kille ~20: Nej, jag vet inte.
Tjejen: Passiv är värst!
Killen: Nähä, är det så?
Tjejen: Jo, för att i passiv rökning andas du in röken medan i aktiv rökning andas du ut.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0