betongsyster

hon har ont. en sten har flyttat in i hennes mage och något trycker på hennes bröst. i glädjeruset gav hon någon möjlighet att såra henne, och hon är rädd helt utan anledning. helt utan anledning hoppas hon.

hon har pluggat i flera timmar nu, studerat i en evighet. hon förstod, men rädslan över att ha glömt det till imorgon får henne att känna sig stressad och otillräcklig. hon behöver en extern hårddisk som kan lagra allt hon inte lärt sig prioritera.

hon saknar sitt trolliga jag. hon med spretigt hår, ett gurglande skratt och de fina pirrande drömmarna. eller rättare sagt; flickan som inte drömde, utan planerade.  hon saknas, hon som sa "men skit i det" och studsade vidare omfamnad av vänner.
vännerna finns kvar, oh ja. och hon älskar dem djupt, men åter igen har hon börjat tänka för mycket, skriva för svårt.

antagligen beror mycket av hennes oro på en stor saknad av hennes man, hon är inte van vid att inte få träffa honom varje helg. men hon vet att både för hennes och hans del är vänner och egentid nödvändig. så hon försöker se allting rätt positivt och konstaterar att hon är lyckligt lottad som har honom att möta nästa helg. PUSS!
(då ska hon för övrigt hem till honom och träffa hans familj, pirrigt och kul. hehe)

    Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

    Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann