betongsyster

bloggandet ska börja igen, för mig egen skull denhär gången. jag måste skriva av mig på något sätt..
   jag är kluven just nu, den lyckliga lockiga lisa som bubblar över av längtan och glädje. hon som tänker på sin man och håller handen med sina vänner. ..hon mår bra!
men den andra delen av lisa, hon som pluggar som en idiot (alla tror att det är allt) men egentligen försöker rymma från något helt annat. hon som saknar sin bror så mycket, samtidigt som hon bävar stunderna (lördag) då hon ska träffa honom. träffa sin bror eller hans nya jag? hon som precis skulle börja skriva om sitt "hem" och sin "föräldrar" (men istället började fundera över varför hon skriver i tredje person) och hur allting är ihopsytt med skör sytråd när det hade behövts tjocka rep..
   samtidigt som jag skriver "rep" kommer jag på varför jag skriver i tredje person; jag slipper känna mig så egoistisk och egenfixerad. så hon fortsätter att skriva "hon" och tänka på  rep och kommer på en bra mening som hon tänkte på alldeles för mycket för något år sedan .. "ett trasigt rep går att laga, men knuten kommer alltid finnas kvar"

det är tvåhundraen dagar tills jag fyller arton, jag lever med den blinda tron på att det är dagen då jag ska hitta rätt. flytta och leva fullt ut. tills dess (höll på att skriva "så lever jag på vänner och kärleken", men nej) ..tills dess lever jag med vänner och kärleken. PUSS!