tuff tuff, näsduk
och så har jag försovit mig
och jag har haft en feministisk körsång på huvudet hela eftermiddagen och kvällen
och så har dragit för gardinerna och krypit ihop i sängen och kollat in i väggen i tre kvart
och jag har hatat
och så har jag saknat
och jag har fått ett till sommarjobb och därmed bokat upp hela min sommar
och jag har druckit äcklig soppa
och krängt goda marie-kex
och så har jag skrattat
och jag har gråtit
och jag har lagt mig på sängen i fem min för att sluta må illa och vaknat en timme senare med huvudvärk
och så har jag minsann fått mitt livs första riktiga röstkort !!
och jag har fått en söt brio-nyckelring med ett tåg, till min samling
och så har jag snorat och snorat och snorat och hostat och hostat och hostat
och nu så ska jag smula ner min säng med mer marie-kex
och imorgon ska jag handla upp nästan alla mina sparpengar på kängor
nej.. nej, nej, nej!
det är svårt att vara pepp när den tyngsta och alldra största grundstenen i ens liv gör en depp. och jag blir då depp på mig själv för att jag inte kan bortse från den grundstenen. jag blir arg på mig själv för att jag inte lyckas släppa taget från mitt hem. jag blir besviken på mig själv för att jag inte kan bortse från min familj, dem jag vill bortse från alldra mest!
och jag har kommit på att det är antagligen därför jag mår ännu sämre utan en man, en pojkvän. och det är antagligen därför jag näst intill är "beroende" av en trygghet vid min sida, en pojkvän. för jag gör allt för att byta ut den förbaskade grundstenen!
och är det inte typiskt? filip flyttade knappt två månader efter att han fyllde arton. jag har nu varit arton i drygt en månad och jag håller på att kolapsa.. jävla grundsten!
morgonen blev ett helvete, så jag bröt ihop i en kvart och sen duchade jag bort mig det igen.
nu är det okej och nu ska jag plugga konstant tills jag är klar. ingen klättring och teater för mig, inte.
men jag ska fixa det, till slut ska jag fixa dethär. till slut ska jag flytta..
(och nu kommer du in och kramar mig och frågar om jag fryser?! efter att skällt ut mig och hela mitt sätt att hantera mitt liv så kommer du in i min lilla fristad och tror att allt ska vara bra?! jag hatar dig!!)
bubbelvatten och söt engelsk barnbok.
himlen är härligt isblå, månen stark, luften frisk och en söt engelsk barnbok väntar på mig i sängen.
jag har säkert och lagom långt sommarjobb, mina blå hajken-papper kom idag, magda har föreslagit en kortare hajk i sommar (tent for two så att säga), mamma har börjar prata om att jag nog trots allt behöver nya kängor och det känns som att denna sommaren kommer bli fin endå
i helgen ska jag springa runt i scoutskjorta på stan, äntligen få tid att plugga en del, förhoppningsvis simma och ännu mer förhoppningsvis - klättra!
men som sagt, nu väntar min bok. förtrollade sängar och busiga barn skriker på mig..
och som sagt igen, lugn! jag är lugn, och jag bloggar! jag är lugn, och jag älskar det!
"så länge jag kämpar är jag inte besegrad"
total glädje, obotlig sorg
det är då du ska säga att du alltid stöttar mig
det är då du ska säga att allt kommer bli bra...
jag saknar teamet, laget, tvåsamheten
jag saknar när vi var bäst tillsammans...
it's a good thing tears never show in the pouring rain
jag försöker vänja mig vid att när jag är depp ska jag röra på mig
så idag, för en gångs skull, lyssnade jag på mig själv. jag knöt gympadojjorna, satte upp håret i en hästsvans och begav mig ut i regnet. jag sprang, storgråtandes, i tjugo minuter. sen fick jag veta hur dålig min kondis hade blivit och jag gick hem genomblöt. jag tog en varm lång dusch och kom på att jag hade lyckats skingra mina tankar...
and I know that it's a wonderful world, from the sky down to the sea
but I can only feel it when you're here, here with me ..will you stay?
söndagsgröt.
Först är vi dom små havregrynen. Vi är små, sköra och ensamma.
Men sedan kokas vi ihop med dom andra havregrynen, vi blir mjuka och kokar ihop så att det ena grynet inte kan skiljas ifrån det andra. Vi klibbar ihop och nästan blir nästan upplösta.
Ja, tillsammans blir vi en stor gröt, som är varm, god och nyttig och ja, ganska vacker också.
Jag tycker faktiskt att gröten är vacker.
Ja, då är vi inte längre små, torra och isolerade, utan istället är vi mjuka, varma och sammanklibbade. Ja, vi är en del av någonting som är större än oss själva, och ibland känns ju livet som en enda stor gröt också.
Tycker ni inte det?"
syrebrist.
om drygt en vecka beger jag mig till fristaden och världens bästa man. solen, marknad (känns som "hem till gården" där alla känner alla och man köper flätade korgar av tanten som i alla fina år har flätat korgar, hon som egentligen pratar lite för länge om sina äventyrliga barnbarn och sina katter men som är sådär söt så man for ont i magen om man inte handlar av henne) och miniorscouter väntar på oss, fräckt!
ikväll beställer jag klätterskor! japp, ikväll gör jag det!! WOHO!
jag ska skrämma slag på mig själv och antagligen skada mig ganska regält, men någon stans i slutändan ska jag stolt och glad komma fram till att "fan, nu kan jag minsann klättra!" härligt!
(för övrigt klättrade jag ute för första gången förra veckan! jag var bäst för jag vågade, men sämst för jag föll. jag skadade mig, jag blev förbannad och nu kommer jag antagligen aldrig ge mig. skitbra, haha!)
"..something worth fighting for"
för att jag får somna med dina hjärtslag dunkande som soundtrack
för att du lyssnar på mig och hjälper mig fast mina ideer är helt galna
för att du håller mig i handen när jag försöker gå i kapp solnedgången
för att du skrattar med mig (och inte åt mig) när jag byter färg på korkarna
för att du kramar och håller mig hårt när jag kryper ihop till en liten boll
för att vi egentligen inte gör någonting, men endå har sjukt roligt
för att jag älskar dig
in the gap
P, jag orkar inte tassa på tå..
if we cant dance its not our revolution
igår var konstig, kanske tom. sorg och panik utifrån trillade över mig och jag kännde mig mer otillräcklig än någontin. otillräcklighet ger ångest och föder ilska, så bara är det.
jag blev tjatig och kinkig, förlåt för det. först idag insåg jag hur jobbigt och onödigt det kanske var..
igår blev det rent. jag låg på mina bara knän och torkade golvet, torkade skiten. flyttade omkring möbler, vände på gamla saker och putsade fasaden. nu är halva mitt fint igen.. (metafor-tips-parantes)
idag är moln. idag är grått men lite pepp. lite energi och lite pepp. lite puls och lite pepp och mycket plugg.
idag är bra. idag är fin. idag är det trots allt 1,0 kärlek - MUMS!
jag vill gå hem med dig
genom vårens första rodnande natt
helg, helt enkelt
lördagen började med mimi, i bilen som blev ett tåg som åkte till lund. där skäggis och jocke väntade på stationen, som vi tog med oss på äventyr. det träffades en snygg dansk, det kollade klättersaker och scoutsaker, det dracks kaffe på smålands med trulsa och pojkar, det lämnades mimi hos en syster och jag tog mina pojkar och gick till bilen.
det åktes till skäggis, det åktes till ingemar, det åktes till skäggis och det åktes till höganäs. det åktes till helsingborg, det dracks öl, det pratades med en fruktansvärt full femtioåring och det fick höras att jocke är töntig och jag är snygg - fint!
det kollades på film, det sovdes, det pluggades klätterutrustning och det gicks omkring i timmar och bara mådde bra. det togs en buss, det togs et tåg och det slutade i en bil. det kollades på tv och det somnades galet trött men galet glad.
det var en fin helg.
kärleksparantes:
du drar i mina smilegropar, du tindrar i mina ögon och du pirrar i min mage - MUMS!
skrattar högre och gråter tystare
"min smak har blivit förändrad. kärlekssångerna på radion har börjat beskriva hur allting verkligen är. jag är inte säker på att jag klarar av att vara lycklig, det känns som om jag är gjord av trolldeg. jag vill inte vara kär på det sättet, so alla andra tråkmånsar. vår kärlek är annorunda. den handlar om oss."
snorig har jag suttit hemma framför tvn hela dagen. ätit flingor och skrämts av mitt eget beteende. skrämts av min emsamhet. varförär det så mycket lättare att vara mentalt än fysiskt ensam?
jag behöver utlopp för skratt. jag behöver våren. parken om kvällen, när man kom på att man kanske skulle tagit med en tjockare tröja och när man kissat i busken 4 gånger den senaste halvtimmen bara för att det är så fnittrigt på vägen dit och den sista varm&kall öppnas och allt bara är som bäst.
jag behöver utlopp för energi. jag behöver att par klätterskor och en padda. jag behöver cykla till tjuge med en termos choklad och pressa mig själv tills armarna nästan går sönder. pressa mig sälv tills jag är självnöjd som aldrig förr.
jag behöver utlopp för magkänslan. jag behöver åka iväg och se. se nya saker och utmana mig sjäv. jag behöver ett nytt perspektiv på mig själv och min vardag. jag behöver sticka ut huvudet ur bilen och skrika i blåsten på väg mot äventyren.
jag behöver utlopp för känslor. jag behöver famnen och tryggheten och närheten. igen och igen och igen.
burning off
lördags natt var dum, dåligast. men när allt var som alldra sämst och jag kallsvettades som alldra mest dunkade ditt hjärta min ryggrad i tackt. jag vet inte riktigt vad jag ska skriva för att förklara hur trygg du lyckas få mig att känna mig, men.. MUMS!
imorgon ska jag försöka raffa åt mig någon barnboksskrivare, komma ihåg att ringa vårdcentralen, köpa en planka och skruvar och bege mig till pliktverket på tjejkväll. power!
nu ska jag sova, sakna och snarka. puss..
medvetenhet.
himlen skiftar i lila, träden ger vackra svarta konturer och jag vill inte vara ensam ikväll..
jag vill ut och fotografera. men vetskapen om att jag redan har ungefär femtio lika dåliga
solnedgångsbilder gör mig arg och frustrerad. att sitta inne när allt är vackert och busigt
ute gör mig frustrerad. att inte gunga gör mig frustrerad och jag vill inte vara ensam ikväll..
du ser, utan musik finns det inge rytm.
och utan rytm kan inte hjärtat så..
terrific tuesday
börjar med att jag fick godkännt på matten, så fruktansvärt skönt! äntligen kan jag lixom gå vidare och fokusera på vad jag borde, framtidens Ma B. ojoj!
efter mattelycka upptäcker jag att solen skiner och våren smyger sig på, lika charmig och förförisk som alltid! (känslan förstärktes så underbart när jag kom hem och såg blommande snödroppar i trädgården! blommor, liv!)
när skolan nådde sitt slut och svenkredovisningen var klar tog jag med mig mamma till H&M för att köpa bikini. men hem kom vi med en grå, härlig och stor kofta och en blå&vit-rutig "fräch" skjorta, MUMS! båda sakerna va dotter-du-är-en-pärla-som-kämpat-dig-igenom-matten-presenter, puss på mina föräldrar ibland..
japp, mycket positivt och glatt idag. men lugn, dagens depp kommer.. min nacke dödar mig, och mitt huvudhjälper till. galet ont och spänd är jag och jag förstår inte varför. det bara hoppde på mig plötsligt och .. ja dynga helt enkelt.
nu ska jag krypa ner i min säng, lyssna på fin musik och hålla telefonen hårt i handen, puss!
blubb blubb.
lovet är slut och verkligheten tränger sig på..
idag var det förhoppningsvis sista gången jag skrev slutprovet i Ma A, woho på mig ifall jag klarar det! allt för sakta och ganska osäkert närmar jag mig ett slut på ettans alla sega uppgifter och kan fokusera på tvåan, som jag faktiskt (även om man inte kan tro det) går i nu. och ja visst ja, valde kurser till trean gjorde jag ju förra veckan. mycket pyssel och mycket intressant, screentryck och pedagogiskt ledarskapt bland annat.
ja verkligheten tränger sig på, från alla möjliga håll.. galet, konstigt och så härligt, MUMS!
nu ska jag sova, utan måndagens obligatoriska springtur. skäll på mig!
men jag känner mig ganska nöjd iaf, nästa vecka börjar jag och Tessi simma på allvar. lumpen, here we come!
memories are times we borrow, for spending tomorrow
..and i cant fly
vaknade med migrän två timmar senare och morgonen fylldes med matte jag inte föstod. stressen åt upp mig och när jag blev ensam fångade soffan mig i fallet. tack tyg.
dagen har fyllts av huvudvärk, glass med chokladsås, gilmore girls och precis i denna skrivande stund är jag svettig och äcklig efter en iskall och galet varm joggingtur. snön faller lätt på tunga drömmar..
nu väntar varmvatten, tvål och hårinpackning (som för övrigt luktar underbart, just so you know), puss!
dina ögon dödar mig..
men jag vill inte vara klok, och inte ensam. jag vill vara nära, och galen om det behövs..
idag är det ekvationer, tankar om helvetet, gilmore girls, svart nagellack, vaccin mot livmoderhalscancer, mikael wiehe, egoistiska foton, uppbunna ljus, ett kallt och kalt rum, nytvättade mattor, drömmar om cykel-äventyr, joggingtur igen, kängor-planer, facebook, spagetti och sojaprotein, frukost med radio på tv, hårfärgstvivel..
ja, idag är det för lite plugg och för mycket annat. idag är jag besviken, som vanligt.
how come you see the door
but not the way out
i truly am the lord
trappe in my own trap
trygghet? frihet? ensamhet...
inte helt kass spanskprov, tant-rött och jävligt snyggt nagellack, äggmacka med tång, bajsarbeten om perspektiv, typiska kärlekspar, snöslask och hemsk blåst, snygg sjal, morgonruffs, knark, tusen knäckebröd, egofotografering, knark, klädrömmar och pengarskrammel, ugglas, 48 dagar, stay with me honey...
jag älskar min familj för hur de tar hand om mig när de förstår att jag är ledsen.
igår när jag kom hem och totalt bröt ihop innanför dörren tog belle hand om mig. slickade bort mina tårar och försökte till och med hjälpa till när jag inte fick upp dubbelknuten på skorna, åh älskade!
idag när jag återigen bröt ihop på väg ut erbjöd mamma sig att köra mig, puss!
imorse när jag kom upp till köket och mamma såg att jag knappt hade sovit något på hela natten sa hon bara "jag förstod aldrig att han gjorde dig så glad" och gav mig en stor mugg the.. för det är väl så, det är bara de som fått en att skratta som kan få en att gråta. och det är nu, när jag sitter ensam och patetiskt blåögd som jag bara ser allt det posetiva. det är nu som de där skratten vi delde ekar som avlägsnast..
men jag ska inte vara såhär negativ och nere, men det bara blir så. jag bara hamnar i någon sorts halv-koma-känsla av tomhet, jag bara driver omkring och inte riktigt tänker på vad jag håller på med. och jag har verkligen inte tid med sånt!
alla hjärtans dag ska tillbringas med farmor, kan det möjligtvis bli mer fel?
nu har jag varit ego och depp så det räcker, over and out!
(det var inte såhär jag tänkte skriva, suck)
