nej.. nej, nej, nej!
jag och min man har kommit fram till att jag blir depp för att jag är depp, och nu har jag kommit på varför..
det är svårt att vara pepp när den tyngsta och alldra största grundstenen i ens liv gör en depp. och jag blir då depp på mig själv för att jag inte kan bortse från den grundstenen. jag blir arg på mig själv för att jag inte lyckas släppa taget från mitt hem. jag blir besviken på mig själv för att jag inte kan bortse från min familj, dem jag vill bortse från alldra mest!
och jag har kommit på att det är antagligen därför jag mår ännu sämre utan en man, en pojkvän. och det är antagligen därför jag näst intill är "beroende" av en trygghet vid min sida, en pojkvän. för jag gör allt för att byta ut den förbaskade grundstenen!
och är det inte typiskt? filip flyttade knappt två månader efter att han fyllde arton. jag har nu varit arton i drygt en månad och jag håller på att kolapsa.. jävla grundsten!
morgonen blev ett helvete, så jag bröt ihop i en kvart och sen duchade jag bort mig det igen.
nu är det okej och nu ska jag plugga konstant tills jag är klar. ingen klättring och teater för mig, inte.
men jag ska fixa det, till slut ska jag fixa dethär. till slut ska jag flytta..
(och nu kommer du in och kramar mig och frågar om jag fryser?! efter att skällt ut mig och hela mitt sätt att hantera mitt liv så kommer du in i min lilla fristad och tror att allt ska vara bra?! jag hatar dig!!)
det är svårt att vara pepp när den tyngsta och alldra största grundstenen i ens liv gör en depp. och jag blir då depp på mig själv för att jag inte kan bortse från den grundstenen. jag blir arg på mig själv för att jag inte lyckas släppa taget från mitt hem. jag blir besviken på mig själv för att jag inte kan bortse från min familj, dem jag vill bortse från alldra mest!
och jag har kommit på att det är antagligen därför jag mår ännu sämre utan en man, en pojkvän. och det är antagligen därför jag näst intill är "beroende" av en trygghet vid min sida, en pojkvän. för jag gör allt för att byta ut den förbaskade grundstenen!
och är det inte typiskt? filip flyttade knappt två månader efter att han fyllde arton. jag har nu varit arton i drygt en månad och jag håller på att kolapsa.. jävla grundsten!
morgonen blev ett helvete, så jag bröt ihop i en kvart och sen duchade jag bort mig det igen.
nu är det okej och nu ska jag plugga konstant tills jag är klar. ingen klättring och teater för mig, inte.
men jag ska fixa det, till slut ska jag fixa dethär. till slut ska jag flytta..
(och nu kommer du in och kramar mig och frågar om jag fryser?! efter att skällt ut mig och hela mitt sätt att hantera mitt liv så kommer du in i min lilla fristad och tror att allt ska vara bra?! jag hatar dig!!)
Kommentarer
Postat av: jocke
du får la komma på semester hit och plugga här ett tag då;P
och skäller personen på dig så ta det så som att hon mår dåligt och måste ta ut sig på någon så hon inte e ensam med att må dåligt;P ta det bara som luft vet ja.
no pain, no gain,
live the dream!
Postat av: Jag/Lisa
japp, du är min fristad. hoppas dte inte stör dig :P
haha, du gör mig glad! puss på näsan!
Postat av: Helene
Även om detta kanske kommer som en blixt från klar himmel så tror jag mig veta precis hur du har det, och känner mig skamset nog lättare i hjärtat av att någon har det som jag. Sluta aldrig kämpa, allt det här gör dig starkare.
Trackback
