betongsyster

inrökt, sotigt, sammetsgardiner, mörkgröna fotöljer, bord täckta med askkoppar och soffor täckta med texter och kaserade tankar. du sitter där igen, min vän. du gömmer dig bland noterna igen. pianot var kolsvart och blänkande, förr. men den vackra flickan som en gång posade där och sjöng fina ord i ditt öra har för länge sedan lämnat dig, min vän. du är ensam bland tangenterna och musiken nu, min vän. om den dövar din ångest är jag glad för dig. men om du aldrig drar bort gardinerna och öppnar fönstret så lämnar jag dig, min vän...