betongsyster

     Han vaknar om morgonen och kaffet från kvällen innan har tyvärr kallnat. Skit i det, whiskyn värmer. Ett glas till husse och lite torrfoder till vovven, fan va fint.
     Det blåser snorblåst ute och halsduken som släpar i marken värmer inte bra.
     Klockan i dörren plingar jobbigt när han drar ut nyckeln ur låset på sin gamla skomakarbutik. Den var vacker en gång, men whiskyn kan inte värma allt här i världen.
     Jag kommer in och hela hans hållning berättar att det är för tidigt för kunder. Men nej då, min helgs bravader måste glömmas och även denna måndag kräver ny klack på pumpsen.
     ”Ska du ha dig en whisky, stumpan?”
     ”Nej tack, men gärna en ny fasad, tack.”
     Jag backar ut fast hans leende alltid är så varmt, hjärtat alltid så varm, whiskyn alltid så varm. Men sanningen alltid så jävla kall.
     Han behöver mer än en för lång halsduk…