betongsyster

hösten blåser iväg mig, mig och mitt the.
jag brukar gilla den, den och färgerna.

men nu har även de gett vika för gråheten.
så jag vänder mina känslor och längtar till vintern.
vitheten. renheten. skönheten. friheten?

egentligen behöver jag nog våren.
behöver dedär urtypiska bilderna av flickan med klänning som springer på ängen.
pojken som metar med morfar eller någon annan dröm, full av floskler.

men nu är det höst, gråheten blir hårdare för var minut.
eller en mellantid, varken härlig höst eller vacker vinter.

en mellantid, ett mellanting - som tär mig sönder.