betongsyster

jag var pepp. för en gångs skull hade jag planerat en riktig måltid och var hungrig som en varg. men jag kukar såklart till det och allt slutar med överkokt tagliatelli, torrt sojaprotein och för stark dressing. som om de inte gjorde mig tillräckligt låg var det dessutom mögel i josen. jag tror att någon högre makt har något emot att jag tar initiativ till saker för de lyckas f*n bli fel var enda gång.
och regnet gör mig bräcklig, så jag tänker sacka ihop över en dålig middag. jag får det ikväll.

för övrigt så är det nytt samtal med mentor, specialpedagog och föräldrar imorgon. jag vet inte om jag har något att oroa mig för, men stenen i magen växer för var minut. (jag har fortfarane inte vant mig vid att klara just denna biten utan dig..)

men annars går det okej, det är många kvällar jag inte tänker på dig. men visst, ibland hoppar minnena på mig bakifrån och brottar ner mig tills jag faller totalt utmattad. visst, ibland gör de så ont att jag tror att jag ska sprängas i bitar. men annars går de okej, det är många minuter jag inte tänker på dig..

för övrigt har jag idag hittat världens snyggaste klocka och jag önskar mig den big time, MUMS! (bild finns på bilddagboken, syrebrist)

nu ska jag läsa som Scans kamp för Astrid Lindgrens Barnsjukhus, wierd!

hösten blåser iväg mig, mig och mitt the.
jag brukar gilla den, den och färgerna.

men nu har även de gett vika för gråheten.
så jag vänder mina känslor och längtar till vintern.
vitheten. renheten. skönheten. friheten?

egentligen behöver jag nog våren.
behöver dedär urtypiska bilderna av flickan med klänning som springer på ängen.
pojken som metar med morfar eller någon annan dröm, full av floskler.

men nu är det höst, gråheten blir hårdare för var minut.
eller en mellantid, varken härlig höst eller vacker vinter.

en mellantid, ett mellanting - som tär mig sönder.

..eller trött vardag. efter fn-rollspelet känns det mesta segt och c4 känns inte alls lite kul som innan. vet inte vad jag håller på med men en smått likgiltig känsla tar över och en väntande begravning ger mig huvudvärk.
att stänga inne allt fungerar ett tag, ignorera alla känslor gör att jag glömmer hälften av dem. men det är antagligen inte nyttigt i längden.

nuet fungerar, men jag tillåter mig inga minnen och inga planer.
saknaden av musiken är något av de värsta. de låtar jag saknar vågar jag inte spela, för jag vet att jag bryter ihop då och då blir allt verklighet.


men, idag jag fick reda på att betyget från svenska A är satt, det känns skönt och första bocken kan ritas.
jag är allt lite duktig ibland, haha.

nu ska jag dricka min sista mugg the (dethär börjar gå till överdrift) och sen ska jag krypa ner i min förhoppningsvis varma säng. MUMS!


för övrigt har jag ont i mina stackars fötter, händer och armar och på något vis blir jag pepp av det, konstigt men bra!
over and out, godnatt.

nu är hon hos sin bror efter en lång dag av inte-shopping på väla och besök på Smultronstället.
fint och mysigt, kallt och jävligt lågt. humörsvängningar är hennes grej!

punkt.