medvetenhet.
himlen skiftar i lila, träden ger vackra svarta konturer och jag vill inte vara ensam ikväll..
jag vill ut och fotografera. men vetskapen om att jag redan har ungefär femtio lika dåliga
solnedgångsbilder gör mig arg och frustrerad. att sitta inne när allt är vackert och busigt
ute gör mig frustrerad. att inte gunga gör mig frustrerad och jag vill inte vara ensam ikväll..
du ser, utan musik finns det inge rytm.
och utan rytm kan inte hjärtat så..
terrific tuesday
börjar med att jag fick godkännt på matten, så fruktansvärt skönt! äntligen kan jag lixom gå vidare och fokusera på vad jag borde, framtidens Ma B. ojoj!
efter mattelycka upptäcker jag att solen skiner och våren smyger sig på, lika charmig och förförisk som alltid! (känslan förstärktes så underbart när jag kom hem och såg blommande snödroppar i trädgården! blommor, liv!)
när skolan nådde sitt slut och svenkredovisningen var klar tog jag med mig mamma till H&M för att köpa bikini. men hem kom vi med en grå, härlig och stor kofta och en blå&vit-rutig "fräch" skjorta, MUMS! båda sakerna va dotter-du-är-en-pärla-som-kämpat-dig-igenom-matten-presenter, puss på mina föräldrar ibland..
japp, mycket positivt och glatt idag. men lugn, dagens depp kommer.. min nacke dödar mig, och mitt huvudhjälper till. galet ont och spänd är jag och jag förstår inte varför. det bara hoppde på mig plötsligt och .. ja dynga helt enkelt.
nu ska jag krypa ner i min säng, lyssna på fin musik och hålla telefonen hårt i handen, puss!
blubb blubb.
lovet är slut och verkligheten tränger sig på..
idag var det förhoppningsvis sista gången jag skrev slutprovet i Ma A, woho på mig ifall jag klarar det! allt för sakta och ganska osäkert närmar jag mig ett slut på ettans alla sega uppgifter och kan fokusera på tvåan, som jag faktiskt (även om man inte kan tro det) går i nu. och ja visst ja, valde kurser till trean gjorde jag ju förra veckan. mycket pyssel och mycket intressant, screentryck och pedagogiskt ledarskapt bland annat.
ja verkligheten tränger sig på, från alla möjliga håll.. galet, konstigt och så härligt, MUMS!
nu ska jag sova, utan måndagens obligatoriska springtur. skäll på mig!
men jag känner mig ganska nöjd iaf, nästa vecka börjar jag och Tessi simma på allvar. lumpen, here we come!
memories are times we borrow, for spending tomorrow
..and i cant fly
vaknade med migrän två timmar senare och morgonen fylldes med matte jag inte föstod. stressen åt upp mig och när jag blev ensam fångade soffan mig i fallet. tack tyg.
dagen har fyllts av huvudvärk, glass med chokladsås, gilmore girls och precis i denna skrivande stund är jag svettig och äcklig efter en iskall och galet varm joggingtur. snön faller lätt på tunga drömmar..
nu väntar varmvatten, tvål och hårinpackning (som för övrigt luktar underbart, just so you know), puss!
dina ögon dödar mig..
men jag vill inte vara klok, och inte ensam. jag vill vara nära, och galen om det behövs..
idag är det ekvationer, tankar om helvetet, gilmore girls, svart nagellack, vaccin mot livmoderhalscancer, mikael wiehe, egoistiska foton, uppbunna ljus, ett kallt och kalt rum, nytvättade mattor, drömmar om cykel-äventyr, joggingtur igen, kängor-planer, facebook, spagetti och sojaprotein, frukost med radio på tv, hårfärgstvivel..
ja, idag är det för lite plugg och för mycket annat. idag är jag besviken, som vanligt.
how come you see the door
but not the way out
i truly am the lord
trappe in my own trap
trygghet? frihet? ensamhet...
inte helt kass spanskprov, tant-rött och jävligt snyggt nagellack, äggmacka med tång, bajsarbeten om perspektiv, typiska kärlekspar, snöslask och hemsk blåst, snygg sjal, morgonruffs, knark, tusen knäckebröd, egofotografering, knark, klädrömmar och pengarskrammel, ugglas, 48 dagar, stay with me honey...
jag älskar min familj för hur de tar hand om mig när de förstår att jag är ledsen.
igår när jag kom hem och totalt bröt ihop innanför dörren tog belle hand om mig. slickade bort mina tårar och försökte till och med hjälpa till när jag inte fick upp dubbelknuten på skorna, åh älskade!
idag när jag återigen bröt ihop på väg ut erbjöd mamma sig att köra mig, puss!
imorse när jag kom upp till köket och mamma såg att jag knappt hade sovit något på hela natten sa hon bara "jag förstod aldrig att han gjorde dig så glad" och gav mig en stor mugg the.. för det är väl så, det är bara de som fått en att skratta som kan få en att gråta. och det är nu, när jag sitter ensam och patetiskt blåögd som jag bara ser allt det posetiva. det är nu som de där skratten vi delde ekar som avlägsnast..
men jag ska inte vara såhär negativ och nere, men det bara blir så. jag bara hamnar i någon sorts halv-koma-känsla av tomhet, jag bara driver omkring och inte riktigt tänker på vad jag håller på med. och jag har verkligen inte tid med sånt!
alla hjärtans dag ska tillbringas med farmor, kan det möjligtvis bli mer fel?
nu har jag varit ego och depp så det räcker, over and out!
(det var inte såhär jag tänkte skriva, suck)
